Recension: Serietidningsreklam!

“Det där kunde vi också ha gjort” lär den avundsjuka aristokratin ha jämrat sig, efter att Christopher Columbus upptäckt Amerika. Han svarade: “Ja. Men jag gjorde det.”

Jimmy Wilhelmsson är en man som i mycket tagit min livsuppgift ifrån mig. Som storkonsument och afficionado av spjutspetsmedia under perioden 1980-1995 definieras lejonparten av min identitet av referenser till populärkultur från denna period. Vi talar “Han [Solo] sköt först”, “Chew a little bit of America” och “Destroy him, my robots.”

All detta har Jimmy Wilhelmsson nedtecknat, beskrivit och analyserat – och detta med en besjälad bravur som lämnat resten av oss hostande i hans fartdamm. För likt Columbus var han den som Gjorde Det.

Det finns få kulturella fenomen som på ett mer direkt och ärligt sätt fångar tidsandan än reklam. Jag älskar reklam. På riktigt. Många av mina djupaste emotionella drag är kopplade till reklam och kommers i min tidiga barndom, och jag börjar ibland nästan gråta av vördnad när jag ser ett fungerande Game & Watch-Donkey Kong-spel eller den märkliga reklambilden där Björn Borg läser serietidningen “Buster” i en läskig hiss med skjutgaller. Jag drev till och med en nu saligt insomnad blogg om “Gammal Reklam” vars gravsten ni hittar här: http://gammalreklam.blogspot.se/

I boken “Serietidningsreklam” går Jimmy och hans kompis Adam Evertsson i detalj genom några av mitt medvetandes starkaste och tidigaste estetiska markörer: De reklambilder som återfanns på serietidningars baksidor i min barndom.

Som uppvuxen i en eroderande socialdemokrati, där tecknad film huvudsakligen sändes på julafton, där TV var ett statsmonopol och McDonalds betraktades angeläget att komplettera med ett icke-kapitalistiskt alternativ i form av den statliga hamburgerkedjan“Clock” utgjorde serietidningsreklamen ett andningshål i DDR-isen. En kommersiell frizon som tillät sexiga drömmar om fuktiga läskburkar, baseball och tuggumin som gjorde en cool som en cowboy.

Det är en enastående expose Evertsson och Wilhelmsson levererar. Den är kärleksfull, passionerad, vördnadsfull. Men vad som särskiljer den är det fascinerande researcharbetet – ett intresse som kräver tålamod och engagemang utöver det vanliga. Att man exempelvis lyckats finna och intervjua svenska Coca Colas skateboard-poster-boy Alex Lilliehöök som medverkade i en unikt tjusig och tidstypisk reklam 1978 är inget annat än formidabelt.

Jag har egentligen bara två kritikpunkter vad gäller boken “Serietidningsreklam!”:

Den innehåller så många fantastiska reklambilder varav jag velat se flera av dem i naturlig storlek. De är så rika på information, i allt från valet av film till klädval, konceptuell inramning och tryckteknik att thumbnail-size inte gör dem rätta. Jag hoppas på ett digitalt komplement till boken, där alla annonser kan studeras i högupplösning.

2) Min andra kritik är att det inte är jag som skrivit boken. I detta fall får jag dock vara tacksam, för i detta verk tror jag mig ha mött mina övermän i ett område jag är djupt engagerad i.

“Serietidningsreklam!” är en kulturgärning av betydande mått, och jag rekommenderar varmt denna bok till alla födda mellan 1965 och 1985. Och även till andra åldersgrupper, om man åtnjuter samma specialintresse för retro-reklamkonst och kuriösa anekdoter som undertecknad.